söndag 31 augusti 2008

Hata Henry Ford

För 80-90 år sen var Los Angeles tydligen lite som San Fransisco, med ett väl utbyggt spårvagnsnät som man kunde ta sig runt i staden med. Men sen fick en gubbe som heter Henry Ford en smart idé.. Tillsammans med lite oljebolag fick han köpa hela spårvagnsnätet och dess underhåll. Synd bara att Ford & co istället för att underhålla nätet rev upp all järnväg och gjorde motorvägar istället. Haha, tyckte dem. Så kan man också göra för att förstöra en stads möjlighet till fungerande kollektivtrafik inom en överskådlig framtid. Kanske ska varna Banverket där hemma, fall några mystiska bilmagnater dyker upp på kontoret..
Igår skulle jag och andra traineen (S kan jag skriva, av vad jag läst på andra bloggar verkar man inte skriva ut folks namn..) in till Los Angeles och gå på en kräftskiva som Svensk-amerikanska handelskammaren ordnade. Ett spännande tillfälle att utforska stadens kollektivtrfik alltså.. Jag var mer skeptisk från början än S som hade en mer optimistisk "det måste ju gå, vi kan väl stanna i Beverly Hills på vägen också-attityd". Sagt och gjort..
Det finns en sägenomspunnen metro i Los Angeles med ändstation i Long Beach. De flesta vi frågat har hört talas om metron, men INGEN har åkt den... Vår chef trodde sig ha sett metron vid något tillfälle.
Vi åkte iallafall kvart i tre med bussen från Belmont Shore där vi bor (den går 2 ggr i halvtimmen faktiskt!!!) till downtown Long Beach och tog metron. Inga problem! Gick typ var tolfte minut. Men tog 55 minuter till Downtown L.A... Därifrån tog vi buss till Santa Monica i ca 50 minuter. I centrum där fick vi vänta en halvtimme för att sedan ta ytterligare en buss och därefter gå. Vi var framme halv sju. Det är kanske 3-4 mil till L.A och sedan 1.5-2 till Santa Monica, kan tilläggas. Kanske kul att åka denna tur en gång som turist, men knappast igen. Det är deppigt också, för det är såklart bara fattiga och påverkade som åker kommunalt (som hon som frågade efter våra väskor, men hon var nästan medvetslös och inte farlig).
I vilket fall så var kräftskivan kul, träffade både svenskar och amerikaner där. Efteråt gick vi ut i Santa Monica, det är ett jättetrevligt område. Vi fick sova över hos några där och sedan på morgonen gick vi ner till en Farmers market och åt godaste fyllda omeletterna nånsin. Sedan tog vi oss efter många om och men samt via Beverly Hills tillbaka till Long Beach. Vi var hemma åtta... Med andra ord: man behöver en bil här. Hoppas Ford brinner i helvetet för det här. Så vi får se om vi får köpa bil, eller att man istället hyr bil, det ska vara rätt billigt. Jag får nog avvakta lite och fundera, har ju inte varit här så länge. Ska iallafall köpa cykel snart!
Oj, vad långt det här blev. Borde kanske egentligen mailat min lilla infrastrukturberättelse till Banverket istället, de kanske är mer intresserade...
PS: måste bara säga: imorgon är det labour day här= ledig! Och jag ska vara på beachen hela dan, haha!!

2 kommentarer:

shaken not stirred sa...

Du lär skaffa ngn sorts bil om jag ska komma och hälsa på. Åker inte kommunalt, efter din berättelse!
Hoppas du njuter av din lediga dag. Du kan väl dricka en drink för mig...

Anonym sa...

Du går hårt åt gamle Ford.... Brinna i helvetet? Brrr.

//Kram Färris Bjuler (eller förresten, from now on I shall be known as Cameron Frye! för att inte ogrundat antyda incest. Det trodde du inte att jag kom ihåg de där absurda figurerna. För att ge ytterligare en ledtråd till vem jag är så lovar jag härmed trots min bransch att aldrig bli någon Ed Rooney)