Babysteps

Nu har jag inte skrivit på ett tag. Blir ju så när man måste lägga sig tidigt. Hmmm... går inte så bra.. Men jag säger som dr Leo Marvin, Babysteps! Alltså lite i taget. Vill gå och lägga mig tio, men kl tio-elva är det Seinfeld... Ja, har sett alla avsnitt minst tre gånger, men när resten av tv-utbudet består av tjockisar och dvärgar som ska ta sig igenom hål i rörliga väggar, samt ännu tjockare typer som åker vattenrutschkana, så suktar man ju efter lite gammal god och hederlig Seinfeld. Sen halv elva är det morgon i Sverige, och då vill man ju prata lite i telefon... Sen har jag börjat läsa "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", eller "Astrid and Veronika" som den av någon anledning heter på engelska, och den är omöjlig att släppa, läs den! Vet att några av er där hemma läste den på bokcirkeln, vad tyckte ni? Så som sagt blir det lite sent ibland.. Men istället för som dr Marvin säger till Bob: "Take a vacation from your problems" inser jag att jag nog måste ta semester från Seinfeld... Kämpar på med andra ord!

Annars är det lugnt på jobbet. Som ni kanske har hört pågår en viss finanskrasch här... vilket gör att ingen vågar investera pengar (sen finns det inga pengar eftersom ingen har några, bara lån, och om de skulle vilja investera vet de inte hur för den bank de sätter in dem på kanske går i konkurs imorgon, ungefär.) Så nu sitter alla anställda och för in gamla fall i nya databasen... Eftersom det inte finns nåt att göra ska alla få gå en kurs som ger en en licens så att man får sälja livförsäkringar! Inte för att jag kommer göra det nån gång (vad jag vet), men man lär sig mer om försäkringar, så det blir bra. Tänkte förklara mer vad företaget gör också, men det får bli en annan gång, Seinfeld har ju redan börjat.. + att jag inte har allt helt klart för mig fortfarande vad företaget gör, även om lite bättre nu.....

I fredags flyttade vi in i nya lokaler också, helt värdelöst! Innan satt vi på vån 8 i ett mindre kontor, nu flyttade vi ner en våning. Det var inte optimalt innan heller, för då satt jag med ryggen mot de som är mest pratiga, men då kunde man ju iallafall lyssna. Nu sitter vi som i fyra avdelningar med skärmar med sex i varje, (fast i kontorslandskap) + lite fler kontorsrum än tidigare, och de pratiga sitter i andra änden. De jag sitter med är ok, men de som pratar absolut minst! Jag vill ju prata engelska och lära känna de där lite pratigare typerna. Hade ju en inte så bra erfarenhet av att inte prata tyska på jobbet i D-dorf, tror inte det blir lika illa här, men ändå... Vi får se hur det utvecklar sig. Företaget har utvecklats fort, de var tre pers som startade för ett år sen här på nedervåningen i huset där jag och Sara bor, sen i våras flyttade de till där vi satt förra veckan, och nu hit, med ca 25 stycken. Nu kanske det kommer gå lite långsammare med den lilla finanskrisen då. Ingen skulle bli avskedad fick vi iallafall höra...

En superbra grej är iallafall att det är klart med att vi får bo där vi bor nu även i fortsättningen, och det gratis!! Eftersom vi inte behöver betala nån skatt heller iallafall i år, så har vi helt plötsligt en helt hyfsad lön! Och bra grej nummer två är att en på jobbets svärfar ska sälja sin bil billigt, till oss! Så det blir jättebra, dels var han tydligen bra på bilar och har kollat den och så, dels är det ju bra med någon man känner. Skulle ju kunna bli hur lurad som helst när man inte kan något om bilar. Det är en Volkswagen Jetta (Tysk kvalitet!), och den ska vara pålitlig också, great!

Annars funderar jag lite allmänt på amerikanerna. Folk är så himla trevliga överallt! I Tyskland tyckte jag det var fascinerande att alla sa Hallo och Auf wiedersehen i hissen. Här går de ett rejält steg längre, de PRATAR med varandra i hissen! Och det alldeles hejvilt, tro inte du kan komma undan! Inte alltid förstås, men är man två i hissen och går ur lär man iallafall säga Bye, helst Have a nice day.. Och det här gäller folk man inte alls känner. Ibland hejar andra cyklister man möter på cykelbanan. Upp och nervända världen! Vet inte om det var andra svensken på kontoret som sa att svenskar som kommer hit antingen älskar eller hatar det... Jag tycker om det! Även om jag gärna är tyst i en hiss så blir det ju trevlig stämning när folk är glada mot varandra. Sen är det ju klart att typ servitriser måste vara supertrevliga då deras löner nästan består av dricksen, men det är ju faktiskt trevligt och folk blir trevliga tillbaka. Alla har trevligt.
Hmm... vet dock fortfarande inte om jag tycker det är trevligt eller bara konstigt att mannen på lokala Starbucks vid jobbet vet vad jag heter..... Först undrade jag om han skämtade eller nåt när han efter tre veckor bad om ursäkt så mycket för att han inte kunde mitt namn. Från och med dagen efter är det Hi Lovisa, a tall Latte as usual, Lovisa... Fast det är nog bra, särskilt som de har "dagens gäst" varje dag som får dricka gratis, nu kan det ju bli jag...
Utvärdering av folks trevlighet: Sverige: Surmulna (men skönt ibland..). Tyskland: Lagom? (tar lagom-titeln från Sverige???). USA: Bäst?? Just ja, Portugal: Dumma i huvet tänkte jag skriva, men menar så klart att de inte överhuvudtaget fattat det där med service, trevlighet etc... Men de är säkert lika trevliga/otrevliga allihop när man väl lärt känna folk, etc..

Dessutom har jag köpt flip-flops, obligatoriskt i the state of California, så nu känner jag mig lite mer local... Fick dock kombinerat skavsår och benhinnekänningar efter en promenad.

Sen har jag sett en rolig film också: Forgetting Sarah Marshall! Var skeptisk först, men såg sen att Veronica Mars var med så hyrde den. Och var jätterolig! Se den nu och tala om vad ni tyckte. Basta.

Nu ska jag sova. Talar inte om vad klockan är.

Bye-bye!

Nu jäklar!

Ni som känner mig (vilket borde vara ungefär 100% av er som läser det här) vet nog att jag har lite svårt att gå och lägga mig på kvällarna.. Facebook-gruppen "People who don't sleep enough because they stay up late for no reason" känns som en bra beskrivning på mig... Men nu är det emellertid slut på nattsuddandet! Från och med nu ska jag gå lägga mig i tid! Aldrig mer ska jag gå och göra gymnastikövningar på toa på jobbet för att hålla mig vaken! Inget mer pinsamt nickande! För att få lättare att hålla detta tänkte jag därför yttra mitt löfte här så att jag "måste" hålla det.
Hmm... bered er alltså på undanskyllningar, svepskäl och andra patetiska försvarstal i mina framtida bloggar... Nej, ska försöka inte tråka ut er, men ska bli intressant om jag lyckas klara av att börja vakna utvilad..

Annars har jag jobbat en del. Nu tror folk på jobbet att jag är knäpp/hälsofreak eftersom jag inte ville ha någon donut halv nio i fredags morse. Jag påpekade att det är för tidigt efter frukost, varpå nån svarade "donuts are breakfast" När jag sedan påpekade att det inte kändes bra för tänderna var jag bara konstig. Albert, som fyllde år, firade med tre, ev fyra (tappade räkningen) donuts.

Färris undrade om de var lika dåliga på det här med miljön och resurser, som på att äta bra mat. Tror de blir bättre, särskilt nu när folk verkligen märker av t ex att bensinen är mkt dyrare, kostar nu typ hälften av i Sverige. Men tror att de är bättre på miljögrejer här i Kalifornien än i andra delar av USA. De är väldigt intresserade av alternativa energikällor, de har t ex nån härifrån som är i Sverige och kollar samarbete om sånt stod det i UNT förut om.. Självaste Arnold är väl lite miljövän tror jag... Men sen äter de ju också lite bättre här, betalar mer skatt här (om det nu är bra), etc än resten av USA, de är lite föregångsdelstat eller nåt tror jag också. Men får kolla upp sånt där lite närmare..

Åt förresten värsta goda yoghurtglassen härute på 2nd street.. Man får välja toppings till, vilka inkluderar färska hallon, jordgubbar, choklad, kakbitar, blåbär och BJÖRNBÄR! Varför finns inte sånt i Sverige?!

I helgen var jag först på cykeltur i lördags! Mot Long Beach går den 9 km cykelväg jag tar till jobbet, och söderut går också en cykelväg vid stranden, vilken jag ville utforska nu. Problemet med den är att det går in diverse konstgjorda och riktiga floder efter Long Beach, så cykelvägen försvinner... De är inte helt usla med cykelvägar här, ska man cykla i USA är det antagligen här i LA-området man ska göra det. Ofta har de ritat i cykelfiler i gatan. Så även på Pacific Coast Highway, som går här i krokarna... Det är den som går längs hela Kaliforniens kust och som ska vara väldigt vacker. Kändes dock extremt läskig att cykla på! Även om filen var ganska bred så känner man sig ju lite oskyddad att cykla runt på en motorväg. Detta är bara några km, men sparar resten till en annan helg. Kom iallafall till "OC", Orange County, och Seal Beach, som tyvärr inte har några sälar längre.

Helgens stora äventyr var dock på söndagen, då vi hyrde bil! Jag körde, och kändes att man var långt hemifrån. Fick inte lära mig köra på fem-sexfiliga motorvägar av skurkarna på Mora Trafikskola.. Just att byta fil är något jag är dålig på! Annars gick allt bra, man vänjer sig förhoppningsvis. Så det blev Ikea (jag vet...) , dammsugarköp och storhandling. Var en riktig pärs att fixa allt! Behövde en del hushållsgrejer, samt gardiner etc. Men nu har vi det mesta och man kan börja fixa lite. Ska ta kort på mitt rum när det är färdigfixat... Men måste ändå ha en bil. Om inte för att åka tillbaka till Ikea, då Sara upptäckte att hennes vita byrå inte var vit utan mörkbrun... Men det är ett himla projekt och inte så lätt när man inte kan nåt överhuvudtaget om bilar..

Helvete! ...nu är klockan 23:20! Men var ju tvungen att skriva klart det här... men ändå en ok tid för att vara mig...

Guten Nacht!

"there´s a freak show going on under my shirt"

Har lagt upp lite kort härifrån på Facebook om nån är intresserad, däribland kortet ovan: Jag har skaffat en ny cykel! Den är så fin. En beachcruiser... Jag har cyklat till jobbet igår och idag och det var härligt.. Finns tyvärr inga cykelställ nånstans... Igår fick den stå fastkedjad helt ensam, men idag frågade jag och det finns faktiskt ett cykelställ inne i kontorets parkeringshus! Med plats för fyra cyklar till ett tiovåningars kontorshus... men det var ju knappast någon trängsel, stod en cykel till där bara. Men jag är glad att jag hittat så fin plats till slut och att cykeln förhoppningsvis får lite sällskap på dagarna...

De säger att folk stjäl mycket cyklar här. Det kanske är därför man inte ser några cyklar..not!

Men nu ska jag sluta skriva så mycket om min cykel, den är bara så fin...

Det är i alla fall inte konstigt att så många amerikaner är så feta, det är ju som sagt så mycket mat och frestelser överallt. Man tycker det blir normalt att äta minst två sötsaker per dag efter ett tag. Halva matbutikerna består av godis/läsk/chips. De säljer inte havregryn på lokala ändå rätt stora mataffären, däremot sju sorters färdig grötmix. En jag pratade med här sa att han inte hade fattat hur konstigt de äter förrän han åkte utomlands.

Förra veckan bjöd nån på munkar på jobbet och det var folk som tog tre stycken... Men sen finns det ju de som är mer medvetna också. Juristen Joel, som ändå bara har trivselvikt, tackade nej till fredagens pajbuffé eftersom "there´s a freak show going on under my shirt", det var veckans citat.

Igår åt jag dock inte så god ej färdig lax till lunch. Men vad ska man egentligen förvänta sig när de har gjort en asterisk i menyn för bla laxen där de varnar för att den inte behöver vara helt genomstekt och därför kan öka risken för matförgiftningar.. fast trodde bara det var en gardering mot stämningar.. Tänkte iallafall att nu ska jag inte vara så svensk (dvs att inte protestera, men i gengäld aldrig gå tillbaka till stället igen), utan istället säga vad jag tycker, trots att nästan ätit upp. När jag påpekade detta för kyparen ville han emellertid gå och hämta "managern"! Lite jobbigt, så jag började protestera mot det istället, att det inte behövdes. Borde kanske varit bufflig 50-årig affärsgubbe och skällt ut managern. Nöjer mig med att aldrig gå tillbaka till stället igen.

Att det var uppsatt en skylt på dörren om att ämnen i maten som serverades där kunde orsaka cancer retar ju inte heller smaklökarna direkt.

Nu i helgen gjorde vi en utflykt in till LA igen. Min Mitbewohner känner en i LA genom sin bror och han hade födelsedagsfest. Det var trevligt, först åt vi sushi. Måste bara säga att det var den godast sushi jag ätit! Precis som med all annan mat har dem i massa goda grejer och såser, inte bara rå fisk. Japaner ryggar säkert, men vadå. Den här helgen provade vi på att åka taxi hem på natten. Var halvlyckat eftersom taxichauffören var från typ Afganistan och inte kunde engelska. Han visste inte heller var Long Beach låg (5-600 000 inv.) Detta löstes genom att han ringde en hjälpligt engelsktalande kollega eller nåt som vi fick ge instruktioner som han sedan fick säga till chauffören. Fick se Long Beach Port/LA Port igen (en av USAs största hamnar), då han valde svänga mot "Pier S, T, U" istället för "Downtown Long Beach". Hamnen är jättehäftig, helt surrealistisk med säkert tusentals kranar överallt, men ej tre på natten. När vi kom fram och frågade efter priset fick vi dock ett "betala vad ni vill.." Stackars chaffis, inte lätt alltid. Måste skaffa bil...

Men nu ska jag sova, känner mig inte helt frisk, och flera på jobbet är sjuka, däribland S som jag bor med, inte bra..

Eller rättare sagt, nu ska jag jobba, internet la av igår kväll, så nu är det morgon...

Bis später!

Crap bike

Idag har jag haft en jätteskön ledig dag, vilket behövdes efter helgen.. Har varit nere på beachen... Fast först var jag och köpte cykel. Fick ett tips från en på jobbet om billiga cyklar på Wal-mart... Skulle köpa tidigare utsedd cykel igår kväll, men de skulle fixa till den eftersom bromsklossarna (eller vad det heter) tog emot hjulen. Så när jag kom dit och skulle hämta den var den borta. De sa att den var såld, vilket var konstigt när de ställde den inne på lagret med mitt namn på, men ändå. I vilket fall såg jag en annan, nyinkommen, som kostade 70 dollar istället för 112 som den andra. 70 dollar är alltså ca 450 kr, och detta för en 12-växlad cykel. USA är billigt, men redan där borde jag ha anat oråd... Märkte på vägen till kassan att även denna gick emot med bromsarna, men tänke att det kan man kanske fixa. Har tänkt hela förra veckan på hur sköna mina cykelturer på stranden till och från stan ska bli. Tyvärr ville crap bike annorlunda. Efter ca 30 meter fick jag outhärdligt ont i baken. Detta är den i särklass obekvämaste sadel jag någonsin provat. De där benen som sitter där nere, typ bäckenbenet, är i skrivande stund fortfarande ömma... furchtbar. + att cykeleländet gick sönder på vägen hem! Bakhjulet klonkade hela tiden, och när jag lyfte cykeln och snurrade bakhjulet för att kolla om det var bromsklossarna åkte däcket av fälgen. En snäll japan hjälpte mig med en provisorisk lösning, samt hur jag måste göra för att laga cykeln. No way, säger jag, crap bike ska tillbaka till Walmart och stanna där! Funderar på att köpa en riktig cykel istället..

Hata Henry Ford

För 80-90 år sen var Los Angeles tydligen lite som San Fransisco, med ett väl utbyggt spårvagnsnät som man kunde ta sig runt i staden med. Men sen fick en gubbe som heter Henry Ford en smart idé.. Tillsammans med lite oljebolag fick han köpa hela spårvagnsnätet och dess underhåll. Synd bara att Ford & co istället för att underhålla nätet rev upp all järnväg och gjorde motorvägar istället. Haha, tyckte dem. Så kan man också göra för att förstöra en stads möjlighet till fungerande kollektivtrafik inom en överskådlig framtid. Kanske ska varna Banverket där hemma, fall några mystiska bilmagnater dyker upp på kontoret..
Igår skulle jag och andra traineen (S kan jag skriva, av vad jag läst på andra bloggar verkar man inte skriva ut folks namn..) in till Los Angeles och gå på en kräftskiva som Svensk-amerikanska handelskammaren ordnade. Ett spännande tillfälle att utforska stadens kollektivtrfik alltså.. Jag var mer skeptisk från början än S som hade en mer optimistisk "det måste ju gå, vi kan väl stanna i Beverly Hills på vägen också-attityd". Sagt och gjort..
Det finns en sägenomspunnen metro i Los Angeles med ändstation i Long Beach. De flesta vi frågat har hört talas om metron, men INGEN har åkt den... Vår chef trodde sig ha sett metron vid något tillfälle.
Vi åkte iallafall kvart i tre med bussen från Belmont Shore där vi bor (den går 2 ggr i halvtimmen faktiskt!!!) till downtown Long Beach och tog metron. Inga problem! Gick typ var tolfte minut. Men tog 55 minuter till Downtown L.A... Därifrån tog vi buss till Santa Monica i ca 50 minuter. I centrum där fick vi vänta en halvtimme för att sedan ta ytterligare en buss och därefter gå. Vi var framme halv sju. Det är kanske 3-4 mil till L.A och sedan 1.5-2 till Santa Monica, kan tilläggas. Kanske kul att åka denna tur en gång som turist, men knappast igen. Det är deppigt också, för det är såklart bara fattiga och påverkade som åker kommunalt (som hon som frågade efter våra väskor, men hon var nästan medvetslös och inte farlig).
I vilket fall så var kräftskivan kul, träffade både svenskar och amerikaner där. Efteråt gick vi ut i Santa Monica, det är ett jättetrevligt område. Vi fick sova över hos några där och sedan på morgonen gick vi ner till en Farmers market och åt godaste fyllda omeletterna nånsin. Sedan tog vi oss efter många om och men samt via Beverly Hills tillbaka till Long Beach. Vi var hemma åtta... Med andra ord: man behöver en bil här. Hoppas Ford brinner i helvetet för det här. Så vi får se om vi får köpa bil, eller att man istället hyr bil, det ska vara rätt billigt. Jag får nog avvakta lite och fundera, har ju inte varit här så länge. Ska iallafall köpa cykel snart!
Oj, vad långt det här blev. Borde kanske egentligen mailat min lilla infrastrukturberättelse till Banverket istället, de kanske är mer intresserade...
PS: måste bara säga: imorgon är det labour day här= ledig! Och jag ska vara på beachen hela dan, haha!!

Life is good...

...frågan är bara hur många kilo jag kommer gå upp just därför... Men bara man kommer igång och rör på sig lite bara. Jag gillar amerikansk mat... det är ju bara att jämföra, drömmar och allehanda tråkiga smördegskakor i Sverige, dubbla chokladbrownies med glasyr och kolasås här. De har fattat att om man bara lägger ihop massa smaskiga ingredienser och toppar med kolasås så blir det gott! Det som är bra med Kalifornien är dock att de även har en del god nyttig mat också. Men mest onyttigt... Har efter tre dagar på jobbet märkt att mitt centralt belägna skrivbord även fungerar som "bjudbordet" med allehanda livsmedel uppradade.... Idag har jag således kunnat ta del av en 1,5-kiloslåda brownies samt två påsar popcorn på bekvämt armlängds avstånd... Vi är cirka 18 anställda och allt gick åt...
Vi hade "svensklunch" idag med svenska chefen, en svensk anställd och jag och Sara, den andra traineen. Åt färsk tonfisk, hervorragend! Det var schysst, vi pratade lite om jobbet och det praktiska. Har vi tur kan vi kanske få bo kvar där vi bor nu med lite rabatterad hyra, vore super! Vi pratade även om att försöka skaffa fram ett pingisbord till nya kontoret, vilket vore helt suveränt... men vi får se, det finns en del konservativa krafter på kontoret också... de är tre chefer, varav en lyckades införa jeansförbud när svenska chefen var på semester...
Nu ikväll var vi även ute med jobbet på gatan nära där vi bor. Det var jättetrevligt, åt massa friterade snacks och drack öl. Sen gick vi hem till en som också bor här i närheten och spelade Guitar hero på Nintendo och klappade hans två franska bulldogs. Jag saknar verkligen Tyskland, men måste ändå säga att det verkligen känns skönt att komma nånstans där man direkt förstår vad alla säger och kan prata obehindrat...

Lägesrapport

Ok, nu är jag på plats! Flygresan gick bra, var inte alls så farligt långt. Blev lite orolig när en halv lågstadieklass satt runt mig, men de var väldigt lugna och artiga faktiskt, tills sista timmen då de började sjunga allsång och kalla varandra fat pigs.
På flygplatsen träffade jag den andra tjejen som ska jobba här som kom samtidigt och en från jobbet som hämtade oss där. Hade med mig pinsamt mycket packning... Kabinväska, vanlig resväska, samt monsterresväska jag själv hade fått plats i. Sen golfbagen... Kanske inte hade behövt 30 t-shirtar, men slipper ju tvätta så mkt...
Första intrycket: Här är helt okej... Soligt, palmer och schysst mat... Vi bor i ett jättetrevligt område i Long Beach som heter Belmont Shores, precis mellan stranden och en gata med restauranger och affärer. Vi kanske ska hitta annat boende sen för det här är ganska dyrt, men det vore schysst att bo kvar i det här området isåfall! Bor man inne i Los Angeles måste man ha bil, här kan man cykla längs stranden till jobbet... Apropå jobbet så börjar det imorgon... scheisse.. Men det blir spännande. En annan av cheferna bor i våningen ovanpå, så idag följde vi med honom och en till och åt lunch, och sen fick vi en guidad rundtur i Long Beach och Orange County. Mil av stränder och en ordentlig Mall hann vi se...