Babysteps

Nu har jag inte skrivit på ett tag. Blir ju så när man måste lägga sig tidigt. Hmmm... går inte så bra.. Men jag säger som dr Leo Marvin, Babysteps! Alltså lite i taget. Vill gå och lägga mig tio, men kl tio-elva är det Seinfeld... Ja, har sett alla avsnitt minst tre gånger, men när resten av tv-utbudet består av tjockisar och dvärgar som ska ta sig igenom hål i rörliga väggar, samt ännu tjockare typer som åker vattenrutschkana, så suktar man ju efter lite gammal god och hederlig Seinfeld. Sen halv elva är det morgon i Sverige, och då vill man ju prata lite i telefon... Sen har jag börjat läsa "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", eller "Astrid and Veronika" som den av någon anledning heter på engelska, och den är omöjlig att släppa, läs den! Vet att några av er där hemma läste den på bokcirkeln, vad tyckte ni? Så som sagt blir det lite sent ibland.. Men istället för som dr Marvin säger till Bob: "Take a vacation from your problems" inser jag att jag nog måste ta semester från Seinfeld... Kämpar på med andra ord!

Annars är det lugnt på jobbet. Som ni kanske har hört pågår en viss finanskrasch här... vilket gör att ingen vågar investera pengar (sen finns det inga pengar eftersom ingen har några, bara lån, och om de skulle vilja investera vet de inte hur för den bank de sätter in dem på kanske går i konkurs imorgon, ungefär.) Så nu sitter alla anställda och för in gamla fall i nya databasen... Eftersom det inte finns nåt att göra ska alla få gå en kurs som ger en en licens så att man får sälja livförsäkringar! Inte för att jag kommer göra det nån gång (vad jag vet), men man lär sig mer om försäkringar, så det blir bra. Tänkte förklara mer vad företaget gör också, men det får bli en annan gång, Seinfeld har ju redan börjat.. + att jag inte har allt helt klart för mig fortfarande vad företaget gör, även om lite bättre nu.....

I fredags flyttade vi in i nya lokaler också, helt värdelöst! Innan satt vi på vån 8 i ett mindre kontor, nu flyttade vi ner en våning. Det var inte optimalt innan heller, för då satt jag med ryggen mot de som är mest pratiga, men då kunde man ju iallafall lyssna. Nu sitter vi som i fyra avdelningar med skärmar med sex i varje, (fast i kontorslandskap) + lite fler kontorsrum än tidigare, och de pratiga sitter i andra änden. De jag sitter med är ok, men de som pratar absolut minst! Jag vill ju prata engelska och lära känna de där lite pratigare typerna. Hade ju en inte så bra erfarenhet av att inte prata tyska på jobbet i D-dorf, tror inte det blir lika illa här, men ändå... Vi får se hur det utvecklar sig. Företaget har utvecklats fort, de var tre pers som startade för ett år sen här på nedervåningen i huset där jag och Sara bor, sen i våras flyttade de till där vi satt förra veckan, och nu hit, med ca 25 stycken. Nu kanske det kommer gå lite långsammare med den lilla finanskrisen då. Ingen skulle bli avskedad fick vi iallafall höra...

En superbra grej är iallafall att det är klart med att vi får bo där vi bor nu även i fortsättningen, och det gratis!! Eftersom vi inte behöver betala nån skatt heller iallafall i år, så har vi helt plötsligt en helt hyfsad lön! Och bra grej nummer två är att en på jobbets svärfar ska sälja sin bil billigt, till oss! Så det blir jättebra, dels var han tydligen bra på bilar och har kollat den och så, dels är det ju bra med någon man känner. Skulle ju kunna bli hur lurad som helst när man inte kan något om bilar. Det är en Volkswagen Jetta (Tysk kvalitet!), och den ska vara pålitlig också, great!

Annars funderar jag lite allmänt på amerikanerna. Folk är så himla trevliga överallt! I Tyskland tyckte jag det var fascinerande att alla sa Hallo och Auf wiedersehen i hissen. Här går de ett rejält steg längre, de PRATAR med varandra i hissen! Och det alldeles hejvilt, tro inte du kan komma undan! Inte alltid förstås, men är man två i hissen och går ur lär man iallafall säga Bye, helst Have a nice day.. Och det här gäller folk man inte alls känner. Ibland hejar andra cyklister man möter på cykelbanan. Upp och nervända världen! Vet inte om det var andra svensken på kontoret som sa att svenskar som kommer hit antingen älskar eller hatar det... Jag tycker om det! Även om jag gärna är tyst i en hiss så blir det ju trevlig stämning när folk är glada mot varandra. Sen är det ju klart att typ servitriser måste vara supertrevliga då deras löner nästan består av dricksen, men det är ju faktiskt trevligt och folk blir trevliga tillbaka. Alla har trevligt.
Hmm... vet dock fortfarande inte om jag tycker det är trevligt eller bara konstigt att mannen på lokala Starbucks vid jobbet vet vad jag heter..... Först undrade jag om han skämtade eller nåt när han efter tre veckor bad om ursäkt så mycket för att han inte kunde mitt namn. Från och med dagen efter är det Hi Lovisa, a tall Latte as usual, Lovisa... Fast det är nog bra, särskilt som de har "dagens gäst" varje dag som får dricka gratis, nu kan det ju bli jag...
Utvärdering av folks trevlighet: Sverige: Surmulna (men skönt ibland..). Tyskland: Lagom? (tar lagom-titeln från Sverige???). USA: Bäst?? Just ja, Portugal: Dumma i huvet tänkte jag skriva, men menar så klart att de inte överhuvudtaget fattat det där med service, trevlighet etc... Men de är säkert lika trevliga/otrevliga allihop när man väl lärt känna folk, etc..

Dessutom har jag köpt flip-flops, obligatoriskt i the state of California, så nu känner jag mig lite mer local... Fick dock kombinerat skavsår och benhinnekänningar efter en promenad.

Sen har jag sett en rolig film också: Forgetting Sarah Marshall! Var skeptisk först, men såg sen att Veronica Mars var med så hyrde den. Och var jätterolig! Se den nu och tala om vad ni tyckte. Basta.

Nu ska jag sova. Talar inte om vad klockan är.

Bye-bye!

Nu jäklar!

Ni som känner mig (vilket borde vara ungefär 100% av er som läser det här) vet nog att jag har lite svårt att gå och lägga mig på kvällarna.. Facebook-gruppen "People who don't sleep enough because they stay up late for no reason" känns som en bra beskrivning på mig... Men nu är det emellertid slut på nattsuddandet! Från och med nu ska jag gå lägga mig i tid! Aldrig mer ska jag gå och göra gymnastikövningar på toa på jobbet för att hålla mig vaken! Inget mer pinsamt nickande! För att få lättare att hålla detta tänkte jag därför yttra mitt löfte här så att jag "måste" hålla det.
Hmm... bered er alltså på undanskyllningar, svepskäl och andra patetiska försvarstal i mina framtida bloggar... Nej, ska försöka inte tråka ut er, men ska bli intressant om jag lyckas klara av att börja vakna utvilad..

Annars har jag jobbat en del. Nu tror folk på jobbet att jag är knäpp/hälsofreak eftersom jag inte ville ha någon donut halv nio i fredags morse. Jag påpekade att det är för tidigt efter frukost, varpå nån svarade "donuts are breakfast" När jag sedan påpekade att det inte kändes bra för tänderna var jag bara konstig. Albert, som fyllde år, firade med tre, ev fyra (tappade räkningen) donuts.

Färris undrade om de var lika dåliga på det här med miljön och resurser, som på att äta bra mat. Tror de blir bättre, särskilt nu när folk verkligen märker av t ex att bensinen är mkt dyrare, kostar nu typ hälften av i Sverige. Men tror att de är bättre på miljögrejer här i Kalifornien än i andra delar av USA. De är väldigt intresserade av alternativa energikällor, de har t ex nån härifrån som är i Sverige och kollar samarbete om sånt stod det i UNT förut om.. Självaste Arnold är väl lite miljövän tror jag... Men sen äter de ju också lite bättre här, betalar mer skatt här (om det nu är bra), etc än resten av USA, de är lite föregångsdelstat eller nåt tror jag också. Men får kolla upp sånt där lite närmare..

Åt förresten värsta goda yoghurtglassen härute på 2nd street.. Man får välja toppings till, vilka inkluderar färska hallon, jordgubbar, choklad, kakbitar, blåbär och BJÖRNBÄR! Varför finns inte sånt i Sverige?!

I helgen var jag först på cykeltur i lördags! Mot Long Beach går den 9 km cykelväg jag tar till jobbet, och söderut går också en cykelväg vid stranden, vilken jag ville utforska nu. Problemet med den är att det går in diverse konstgjorda och riktiga floder efter Long Beach, så cykelvägen försvinner... De är inte helt usla med cykelvägar här, ska man cykla i USA är det antagligen här i LA-området man ska göra det. Ofta har de ritat i cykelfiler i gatan. Så även på Pacific Coast Highway, som går här i krokarna... Det är den som går längs hela Kaliforniens kust och som ska vara väldigt vacker. Kändes dock extremt läskig att cykla på! Även om filen var ganska bred så känner man sig ju lite oskyddad att cykla runt på en motorväg. Detta är bara några km, men sparar resten till en annan helg. Kom iallafall till "OC", Orange County, och Seal Beach, som tyvärr inte har några sälar längre.

Helgens stora äventyr var dock på söndagen, då vi hyrde bil! Jag körde, och kändes att man var långt hemifrån. Fick inte lära mig köra på fem-sexfiliga motorvägar av skurkarna på Mora Trafikskola.. Just att byta fil är något jag är dålig på! Annars gick allt bra, man vänjer sig förhoppningsvis. Så det blev Ikea (jag vet...) , dammsugarköp och storhandling. Var en riktig pärs att fixa allt! Behövde en del hushållsgrejer, samt gardiner etc. Men nu har vi det mesta och man kan börja fixa lite. Ska ta kort på mitt rum när det är färdigfixat... Men måste ändå ha en bil. Om inte för att åka tillbaka till Ikea, då Sara upptäckte att hennes vita byrå inte var vit utan mörkbrun... Men det är ett himla projekt och inte så lätt när man inte kan nåt överhuvudtaget om bilar..

Helvete! ...nu är klockan 23:20! Men var ju tvungen att skriva klart det här... men ändå en ok tid för att vara mig...

Guten Nacht!

"there´s a freak show going on under my shirt"

Har lagt upp lite kort härifrån på Facebook om nån är intresserad, däribland kortet ovan: Jag har skaffat en ny cykel! Den är så fin. En beachcruiser... Jag har cyklat till jobbet igår och idag och det var härligt.. Finns tyvärr inga cykelställ nånstans... Igår fick den stå fastkedjad helt ensam, men idag frågade jag och det finns faktiskt ett cykelställ inne i kontorets parkeringshus! Med plats för fyra cyklar till ett tiovåningars kontorshus... men det var ju knappast någon trängsel, stod en cykel till där bara. Men jag är glad att jag hittat så fin plats till slut och att cykeln förhoppningsvis får lite sällskap på dagarna...

De säger att folk stjäl mycket cyklar här. Det kanske är därför man inte ser några cyklar..not!

Men nu ska jag sluta skriva så mycket om min cykel, den är bara så fin...

Det är i alla fall inte konstigt att så många amerikaner är så feta, det är ju som sagt så mycket mat och frestelser överallt. Man tycker det blir normalt att äta minst två sötsaker per dag efter ett tag. Halva matbutikerna består av godis/läsk/chips. De säljer inte havregryn på lokala ändå rätt stora mataffären, däremot sju sorters färdig grötmix. En jag pratade med här sa att han inte hade fattat hur konstigt de äter förrän han åkte utomlands.

Förra veckan bjöd nån på munkar på jobbet och det var folk som tog tre stycken... Men sen finns det ju de som är mer medvetna också. Juristen Joel, som ändå bara har trivselvikt, tackade nej till fredagens pajbuffé eftersom "there´s a freak show going on under my shirt", det var veckans citat.

Igår åt jag dock inte så god ej färdig lax till lunch. Men vad ska man egentligen förvänta sig när de har gjort en asterisk i menyn för bla laxen där de varnar för att den inte behöver vara helt genomstekt och därför kan öka risken för matförgiftningar.. fast trodde bara det var en gardering mot stämningar.. Tänkte iallafall att nu ska jag inte vara så svensk (dvs att inte protestera, men i gengäld aldrig gå tillbaka till stället igen), utan istället säga vad jag tycker, trots att nästan ätit upp. När jag påpekade detta för kyparen ville han emellertid gå och hämta "managern"! Lite jobbigt, så jag började protestera mot det istället, att det inte behövdes. Borde kanske varit bufflig 50-årig affärsgubbe och skällt ut managern. Nöjer mig med att aldrig gå tillbaka till stället igen.

Att det var uppsatt en skylt på dörren om att ämnen i maten som serverades där kunde orsaka cancer retar ju inte heller smaklökarna direkt.

Nu i helgen gjorde vi en utflykt in till LA igen. Min Mitbewohner känner en i LA genom sin bror och han hade födelsedagsfest. Det var trevligt, först åt vi sushi. Måste bara säga att det var den godast sushi jag ätit! Precis som med all annan mat har dem i massa goda grejer och såser, inte bara rå fisk. Japaner ryggar säkert, men vadå. Den här helgen provade vi på att åka taxi hem på natten. Var halvlyckat eftersom taxichauffören var från typ Afganistan och inte kunde engelska. Han visste inte heller var Long Beach låg (5-600 000 inv.) Detta löstes genom att han ringde en hjälpligt engelsktalande kollega eller nåt som vi fick ge instruktioner som han sedan fick säga till chauffören. Fick se Long Beach Port/LA Port igen (en av USAs största hamnar), då han valde svänga mot "Pier S, T, U" istället för "Downtown Long Beach". Hamnen är jättehäftig, helt surrealistisk med säkert tusentals kranar överallt, men ej tre på natten. När vi kom fram och frågade efter priset fick vi dock ett "betala vad ni vill.." Stackars chaffis, inte lätt alltid. Måste skaffa bil...

Men nu ska jag sova, känner mig inte helt frisk, och flera på jobbet är sjuka, däribland S som jag bor med, inte bra..

Eller rättare sagt, nu ska jag jobba, internet la av igår kväll, så nu är det morgon...

Bis später!

Crap bike

Idag har jag haft en jätteskön ledig dag, vilket behövdes efter helgen.. Har varit nere på beachen... Fast först var jag och köpte cykel. Fick ett tips från en på jobbet om billiga cyklar på Wal-mart... Skulle köpa tidigare utsedd cykel igår kväll, men de skulle fixa till den eftersom bromsklossarna (eller vad det heter) tog emot hjulen. Så när jag kom dit och skulle hämta den var den borta. De sa att den var såld, vilket var konstigt när de ställde den inne på lagret med mitt namn på, men ändå. I vilket fall såg jag en annan, nyinkommen, som kostade 70 dollar istället för 112 som den andra. 70 dollar är alltså ca 450 kr, och detta för en 12-växlad cykel. USA är billigt, men redan där borde jag ha anat oråd... Märkte på vägen till kassan att även denna gick emot med bromsarna, men tänke att det kan man kanske fixa. Har tänkt hela förra veckan på hur sköna mina cykelturer på stranden till och från stan ska bli. Tyvärr ville crap bike annorlunda. Efter ca 30 meter fick jag outhärdligt ont i baken. Detta är den i särklass obekvämaste sadel jag någonsin provat. De där benen som sitter där nere, typ bäckenbenet, är i skrivande stund fortfarande ömma... furchtbar. + att cykeleländet gick sönder på vägen hem! Bakhjulet klonkade hela tiden, och när jag lyfte cykeln och snurrade bakhjulet för att kolla om det var bromsklossarna åkte däcket av fälgen. En snäll japan hjälpte mig med en provisorisk lösning, samt hur jag måste göra för att laga cykeln. No way, säger jag, crap bike ska tillbaka till Walmart och stanna där! Funderar på att köpa en riktig cykel istället..